Det började i januari 2015.

Vi bodde i ett radhus i Nacka men hade då och då tittat på andra hus. Egentligen var fler parkeringsplatser det enda vi verkligen visste att vi ville ha. Thomas kör lastbil åt ett rivningsföretag och parkerar lastbilen hemma. I radhusområdet blev det sura miner när lastbilen tog upp parkeringsplatser. 

Vi tittade på lite olika hus men hittade inget som passade oss. Dessutom är hus i Nacka dyrt och vi ville inte öka vår boendekostnad. Thomas hittade på Hemnet en dag ett hus som låg precis vid en sjö på Värmdö. Det var litet och hade renoveringsbehov men vi bestämde oss för att titta på det.

Huset visade sig vara i så dåligt skick att det måste rivas och att byggavfallet till och med var tvunget att saneras, så mycket mögel och gifter fanns i väggarna. Men tomten var fin, och framför allt var sjön fin! "Man skulle kunna bygga ett nytt hus här", sa Thomas. "Aldrig!", sa jag för jag har aldrig i hela mitt liv varit sugen på att bygga hus. Jag började prata om hur jobbigt och tråkigt det verkar, och dyrt. "Men du har ju en hel mapp med containerhus på Pinterest", sa Thomas. "Vi skulle kunna bygga ett sånt!" Och där föddes idén. 

Vi lever ett vanligt liv, har bil, tre barn och det går åt en hel del kläder och annat, precis som i alla familjer. Men vi försöker att leva ett miljömässigt hållbart liv, så långt det går. Vi köper och säljer mycket på Tradera och Blocket och vi har en biogasbil. Med tanke på hur otroligt mycket bil jag kör varje år så känns det bra. Att bygga ett nytt hus kändes inte alls lockande, det är ju liksom inte så vi lever annars. Att bygga ett hus av begagnade sjöcontainers och av så mycket miljövänligt och återvunnet material som möjligt, det kändes däremot som någonting som vi skulle gilla att bygga och att sedan bo i. Dessutom hade vi klart begränsad budget men ett containerhus skulle vi kunna göra mycket på själva, med hjälp av familj och bekanta.

Vi åkte hem och började titta på Hemnet efter andra tomter som var obebyggda och direkt, samma kväll, hittade vi vår tomt. Vid samma sjö men med betydligt bättre läge. Nära buss men utan direkt insyn från grannar. Men den hade legat ute på Hemnet ett år... Nåt lurt måste det vara, tänkte vi.

Bara någon dag senare åkte Thomas och tittade på tomten. Vilket läge! Ostört och bara några meter från sjön, dessutom längst ned vid vägens slut. Grannar på två sidor men inte särskilt nära. Varför var den inte såld?

Thomas ringde mäklaren. Det visade sig att tomten var svårbyggd eftersom det mesta av tomten var berg som inte fick sprängas. Det fanns dock en plattform att ställa ett hus på och det tänkte vi skulle kunna fungera för ett containerhus.

Vi började titta på allt vi kunde hitta om att bygga containerhus men hittade inget från Sverige, bara från USA, Nya Zeeland och Australien. Varmare klimat än vårt. Vi skickade förfrågningar till en massa arkitekter för att se om det ens var möjligt att bygga något sådant i Sverige. Flera svarade men det var bara en som direkt fattade vad vi ville ha och som vi genast kände var en person som blev sugen på idén. Så det var självklart för oss att välja Måns Tham.

Vi träffade Måns och berättade om vår tanke om ett miljövänligt, enkelt och billigt hus. Vi gick igenom önskemål och tankar vi hade om allt ifrån material och antal rum till att jag absolut vill ha ett smutsnedkast från sovrummen rakt ned i tvättkorgen i tvättstugan. Det stod högst upp på min lista... De två yngsta barnen ville ha en rejäl rutchkana nånstans i huset.

Nästa gång vi sågs hade Måns gjort en liten modell. Det är den ni ser högst upp på bloggen. Och det var helt perfekt! Huset var anpassat helt efter tomten och våra önskemål. (Förutom rutchkanan som jag tänker att vi ska ordna i ett senare skede.)

Vi förhandlade ett tag med säljaren av tomten och lyckades efter några nervösa veckor få ned priset till något som vi alla kunde acceptera. Nu var vi igång!

Första gången Thomas var på tomten såg det ut så här.
Första gången Thomas var på tomten såg det ut så här.

/Linda