• Det så kallade Höööghuset i Järna, byggt 2016.
    Det så kallade Höööghuset i Järna, byggt 2016.
  • Ljusen från enorma fönster strömmar ända in i hallen.
    Ljusen från enorma fönster strömmar ända in i hallen.
  • Jakop Lindergårds eget hus.
    Jakop Lindergårds eget hus.
  • Jakop Lindergård.
    Jakop Lindergård.

Bygemenskapen vid Ogan

Från Södermalm via Värmland till en liten gård strax utanför Järna. Arkitekten Jakop Lindergårds resa från kollektiv till gemenskapsboende har varit lång. Men en sak har alltid stått i centrum – ett ekologiskt tänkande.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jakop Lindergårds tanke när han köpte en gård vid sjön Ogan, en dryg mil sydväst om Södertälje, var att stycka upp fastigheten, sälja av några av husen och skapa en bygemenskap med likasinnade. Dessvärre var hans prognos över hur lätt det skulle gå att hitta köpsugna något optimistisk. Å andra sidan kan det ibland bli bättre än man tänkt sig.

– Ja, det var mer komplicerat än jag trodde från början, så vi hyr i stället ut husen. Men nu har vi i stället utvecklats till en ekoby och så har vi möjlighet att påverka vilka som bor här, säger Jakop Lindergård, arkitekt till yrket och en av de boende i ekobyn Övre Ogan.

Totalt är de 17 stycken. Elva vuxna och sex barn. Jakops och Åses dotter Mossa är en av de vuxna. Hon bor i det nyaste huset – Höööghuset kallat, inflyttning skedde i maj i år – tillsammans med man och tre barn.

Fasaden utgörs av en smalrandig panel i gran Bild: Gunilla Welin
Fasaden utgörs av en smalrandig panel i gran

Höööghuset har fått sitt utseende efter platsen det byggdes på. Det ligger inklämt mellan två andra byggnader. Så för att inte inkräka för mycket på de andra husens livsrum valde Jakop att rita det vertikalt, tre våningar upp från marken i suterräng, det översta planet med god utsikt över skog, en äng och lite längre bort sjön Ogan med badstrand och till gården hörande sjöbod.

Såpade golv och äggoljetempera på väggarna.
Såpade golv och äggoljetempera på väggarna.

Totalt rymmer Höööghuset 115 kvadratmetrar. Fasaden utgörs av en smalrandig panel i obehandlad gran. Från mittenplanet leder en svarttjärad landgång mot det gemensamma gårdsrummet där gångvägen grenar sig och sträcker sig ut till övriga bostadshus samt lada.

Ventilationen sker med självdrag
Ventilationen sker med självdrag
Mossa Lindegård har ljussatt trappan
Mossa Lindegård har ljussatt trappan

Förutom ovan nämnda byggnader finns där också några växthus, äppelträd, fallfrukt i olika stadier av komposteringsgrad på marken, nyponbuskar, en jordkällare, en vedeldad bastu, röda vinbär, sju får, en bur med två kaniner, en carport och allt annat som hör en lantlig gård till. Och så en cementblandare, stegar, kablar, brädor, tegel och tegelpannor, fyrkantiga föremål invirade i plast, högar övertäckta med presenningar, bildäck, verktyg och allt möjligt annat som hör ett bygge till.
– Vi har kapat ladan och håller på att bygga ett gårdshus eller all-aktivitetshus med verkstad plus gästlägenhet plus en stor sal. Fast när det blir klart vet man aldrig, säger Jakop.

Vilket för oss tillbaka till påverkan, till beslutsgångar och till villkoren för en samfällighet.

– Till en början handlade det om renodlat familjeliv, men det utvecklades allt mer till en gårdsgemenskap. Det är fyra familjer som bor i varsitt hus och i ett av husen bor ett kollektiv. De andra hyr av oss och alla som bor här ska vara med på att det är en gemenskap, säger Jakop.

Förutom den uttalade önskan att alla i gemenskapen ska vilja bidra är reglerna för exakt vad var och en ska bidra med inte särskilt strikta. De lägger hundra kronor per månad per vuxen i en gemensam kassa. Pengarna finansierar den gemensamma elen, fåren, snöröjningen och annat som vilken villaägare som helst.