Det gamla släkthuset på Tjörn byggdes 1874. Foto: Gunilla Welin
Det gamla släkthuset på Tjörn byggdes 1874.

Viktoria gav släktgården nytt liv

Att ta över den gamla släktgården på västkusten var inget som Viktoria Olausson hade tänkt sig. Men flytten hem blev början på ett äventyr och ett helt nytt liv. På egen hand har hon rustat upp huset från ruckel till pärla – helt enligt traditionella metoder.

Ett stenkast från de vindpinade karga klipporna mot väster ligger den gamla släktgården, nästan i slutet av den långa Säbyvägen på Tjörn. Vinden susar i körsbärsträden kring huset men inne i köket är det varmt, kaffet står på spisen och det ryker ur den vedeldade gamla bakugnen. Viktoria bakar Tjörnekakor, det traditionella, lite söta matbrödet gjort på vetemjöl, som är typiskt för ön.

– Det var inget snack om att den gamla bakugnen skulle bevaras! Härom veckan bjöd jag in byn på vedugnsbakad pizza, jag trodde ingen skulle komma men hela huset blev fullt, berättar hon.

Sedan Viktoria tog över släktgården för åtta år sedan har mycket hänt. Huset, byggt 1874, har genomgått en total förändring och först på våren 2015 kunde hon äntligen ta sina väskor och flytta in på riktigt.

Morgonsolen silar in i Viktorias kök. När hon tog över hade det inte renoverats sedan 70-talet men nu är köket i stort sett återställt till ursprungliga material och färger. Att måla golvet återstår. Foto: Gunilla Welin
Morgonsolen silar in i Viktorias kök. När hon tog över hade det inte renoverats sedan 70-talet men nu är köket i stort sett återställt till ursprungliga material och färger. Att måla golvet återstår.

Flyttade hem till Tjörn

Viktoria är uppvuxen på Tjörn på västkusten men har de senaste femton åren bott i Stockholm, Göteborg och Sydafrika där hon arbetat med internationellt utvecklingssamarbete. Att hon, en globetrotter med ambitioner att förändra världen, skulle bli ägare till ett gammalt hus på landet med ofantliga renoveringsbehov, var knappast väntat.

– Jag hade alltid tänkt att jag skulle bo i en liten lägenhet i stan och göra viktiga saker i världen, säger hon.

Viktoria befann sig på en strand vid Indiska Oceanens kust när hon fick ett samtal hemifrån om hon ville ta över släktgården. Viktorias farbror, som då bodde i huset, ville skänka det till henne.

Trots att det gick helt på tvärs med det liv hon levde just då kände hon inga tveksamheter. Hemresan fick lov att tidigareläggas.

– Jag tänkte att detta blir nog en otrolig massa jobb. Men huset stannar i familjen. Jag förstod inte då hur mycket det skulle förändra mitt liv, säger hon.

Foto: Gunilla Welin

Huset var vid det laget i mycket dåligt skick. Inte mycket hade gjorts sedan början av 1970-talet men mycket av det gamla fanns kvar. Alla fönster i källaren var ruttna, trägolven hade dolts under något obeskrivligt konstmaterial som försökt efterlikna trä och i kök och vardagsrum var hon tvungen att riva ut hela inredningen – golv, väggar och tak. 

Valde traditionella metoder

Viktoria kunde i stort sett ingenting om att renovera hus. Men hennes vetgirighet har tagit henne långt. Hon gick med i Byggnadsvårdsföreningen, läste allt hon kom över på nätet och gick en fönsterrenoveringskurs. 

Det fick henne att besluta sig för att renovera enligt traditionella metoder.

– När jag började läsa på insåg jag att om jag skulle renovera med moderna tekniker så skulle jag förstöra huset. Jag hade sett hur det delvis redan skett med tidigare renoveringar, säger hon.

Viktorias hus har alltid varit målat med linoljefärg, så det ville hon fortsätta med. Den är hållbar och miljövänlig. Den råa linoljan suger rätt in i träet och håller fukten ute. 

Husets ursprungsfärger, grått och grönt, har hon valt att återställa.

– Det traditionella sättet att göra saker kostar mindre men det tar mer arbetskraft. Använder du linoljefärg så får du jobba mer, den ska arbetas in i ett tunt lager och inte bara strykas på. Du behöver mycket kunskap för att göra det, säger hon.

De gamla englasfönstren från 1800-talet har hon behållit och helrenoverat – kittat om, målat och tätat med nya lister. Att kasta ut de gamla fönstren och ersätta med moderna kassettfönster, som någon konventionell snickare föreslog, finns inte på Viktorias karta.

– Traditionell byggnadsvård handlar inte om att man ska leva som på 1800-talet – utan som på 2000-talet fast hållbart. Vi ska inte kasta bort saker som faktiskt fungerar.

Vinden blev nyligen färdigrenoverad. Viktoria har valt att behålla den gamla timmerväggen som kontrasterar mot den nya furuväggen. Hon har inte bestämt än vad utrymmet ska användas till. ”Det blir nog ett lyxvardagsrum till att börja med”, säger hon. Foto: Gunilla Welin
Vinden blev nyligen färdigrenoverad. Viktoria har valt att behålla den gamla timmerväggen som kontrasterar mot den nya furuväggen. Hon har inte bestämt än vad utrymmet ska användas till. ”Det blir nog ett lyxvardagsrum till att börja med”, säger hon.

Tidskrävande arbete 

Under varje semester och ledig stund har hon arbetat på huset. Hon har lagat brunnen, dragit in vatten och gjort skorstenen användbar. Totalt har hon lagt ner uppskattningsvis 300 000 kronor på renovering. 

– Det är tur att jag inte haft nån miljon skramlades på kontot, då hade jag säkert fattat en massa dåliga beslut och tagit in snickare som gjort allting konventionellt. Istället har jag behövt ta tid på mig, säger hon.

De flesta som ger sig i kast med ett lika ambitiöst husprojekt gör det tillsammans med någon. För Viktoria, som varit själv, har det varit en bitvis tuff resa. Men det finns också fördelar.

– Jag har både första och sista ordet och behöver inte kompromissa med någon annan vilja. Samtidigt har jag fått väldigt mycket hjälp av släkt, vänner och snälla grannar, säger hon.

– Mitt tips till den som är själv är att ta råd från många olika håll, låta det ta tid och gå med i Byggnadsvårdsföreningen. Det ger rabatter i butikerna och kontakter till kunnigt och erfaret folk.

Mer socialt liv

Det finns fler fördelar med det nya livet i ett hus på landet. Viktoria har till exempel aldrig fått så många spontana besök som nu.

– Folk kommer ju och knackar på bara sådär. Jag kan ha sju personer på middag som jag inte visste om på morgonen. Det händer ju inte i Stockholm!

Det är lätt att fastna i all renovering och glömma att havet ligger bara runt hörnet. Foto: Gunilla Welin
Det är lätt att fastna i all renovering och glömma att havet ligger bara runt hörnet.