I september har vi tekniskt samråd på kommunen. Vår högt värderade handläggare på kommunen har semester. Med på tekniska samrådet är istället hennes chef, Thomas, arkitekten Måns och kontrollansvarige Stefan Ring. Mötet tar drygt två timmar och varenda liten detalj gås igenom. Flera gånger tänker Thomas att detta kanske inte går vägen men Måns och Stefan kan svara på varenda fråga och när mötet ska avslutas så säger chefen att det är ett oerhört välplanerat bygge och att hon själv tänker följa det under byggtiden för att hon tycker att det är så spännande. Det gör oss upprymda och peppade, ibland tänker vi ju att vi är galna som dragit igång detta bygge. I bygglovsbeslutet vi fick i juli hade nämnden dessutom skrivit att ”metoden att bygga hus av containrar i metall är ovanlig, men tillför ett spännande inslag i området”. Det är alltså inte bara vi som gillar den här idén!
Thomas fortsätter slita med att få fram berget. Han gräver undan jord med grävmaskinen som han fått låna från sitt arbete, fortsätter sedan med spade och till sist använder han sopborste och högtryckstvätt för att få berget helt rent. Det tar mycket längre tid än vi trott. Stora mängder fyllnadsmassor behöver flyttas eller köras bort vilket också tar tid.
Tack och lov så är vädret milt och vi kan jobba ute på eftermiddagarna. Livet i byggboden kräver heller inte så mycket tid till sådant som tog tid när vi bodde i radhuset. Inget underhåll behövs göras och även om det väldigt fort blir stökigt på 20 kvadratmeter så går också städningen väldigt fort. En veckostädning med dammning, tvätt av toaletten etc samt dammsugning och golvtvätt tar ca 20 minuter. En hel del tid går dock åt till sortering och omorganisering för att underlätta i vardagen. Vi byter förvaringslösningar flera gånger och stuvar om i skåp och lådor titt som tätt. Allt fyraåringen växer ur säljs på Tradera eller skänks bort direkt.
I slutet av september fyller 14-åringen 15. Vädret är fint och vi kan ha mormor, morfar, pojkarnas pappa samt tre till på kalas eftersom vi kan sitta ute. På helgerna grillar vi korv till luch ute och dricker kaffe på trappen. Och hoppas på att hösten ska fortsätta vara mild, gärna vintern också.
Barnen går kvar i skolan och förskolan i Nacka. 4-åringen går på samma förskola som 10-åringen och 15-åringen tidigare gått på och vi skulle aldrig välja en annan. Det är en liten förskola med hög personaltäthet och 4-åringen klagar varje söndag på att det är ännu en dag ledigt innan hon får gå dit. Eftersom Thomas börjar jobba 05.30 varje dag så lämnar jag alltid och han hämtar alltid på eftermiddagarna. På morgnarna packar jag in ett, två eller tre barn och kör till Nacka. 15-åringen väljer ibland att sitta ifred på bussen istället för att sitta inpackad med oss i bilen. Jag kör barnen till förskolan och skolan och vänder sedan tillbaka till Värmdö där jag jobbar. I början är det väldigt svårt att beräkna hur lång tid det ska ta. Ibland tar det 20 minuter till Nacka, ibland 40. Jag hittar ingen riktig logik i det förutom att det förstås tar längre tid om vi åker hemifrån precis när alla ska lämna sina barn i Värmdöskolorna. Och så upptäcker jag att det en kollega berättat för mig stämmer; regniga dagar skjutsas fler barn till skolan och då blir det mycket mer trafik än dagar med fint väder. Under hösten får 15-åringen en moppe för att lättare kunna åka till skolan och kompisar.
Thomas försöker få tag i nåt företag som sysslar med betongarbeten. Det visar sig vara svårare än vi trott. Av 15 tillfrågade företag svarar endast 3. Alla är upptagna och har fullt upp inför ändringen av rot-bidraget till nyår. Vi jagar vidare under hela hösten och försöker få tag i fler för att kunna jämföra kostnader och få till ett bra pris. Själva betongjobbet blir mycket dyrare än vad vi hade räknat med. Vissa av hantverkarna som säger sig vara intresserade av jobbet får vi jaga i flera veckor innan de kommer och tittar. Och att sedan få en vettig offert visar sig vara ännu svårare. Ett par företag vill inte ge offert utan vill jobba löpande på timpris. Något annat företag vill bara ge en muntlig gissning istället för offert. Inget av de företag vi träffar känns helt ok, förutom ett företag som ligger i Gustavsberg och har ett gott renommé.
Vi har möte med Måns igen och bestämmer oss för fönsterleverantör. Det är inte den billigaste leverantören, absolut inte heller den dyraste, men arkitekten och konstruktören gillar kvaliteten så det blir det företaget vi väljer. Alla fönster på huset kommer att bli olika. De flesta är indelade i olika stora delar för att få till en lite mer levande utsida än bara ett stort glasparti. Återigen har arkitekten Måns lyckats få till en spännande och rolig lösning. Inspiritationen till fönstren har han hittat hos Eames-huset som byggdes på 40-talet.
http://eamesfoundation.org/eames-house-history/
Lämpligt nog så reste Måns dit på studiebesök med sin klass i april 2015 (han är även lärare i arkitektur på KTH), så vi fick se lite bilder som förslag, tagna under besöket.
